Storgatan var den gata som gick genom centrala Tranås. När jag var barn var själva gatan rätt smal, men trottoarerna var desto bredare. Det gick att parkera bilar med nosen mot bebyggelsen, alltså flera i bredd, och staden vad känd för sina trottoarer. De typiska husen längs den gamla Storgatan var tvåvånings, spritputsade och liksom kubiska, affärslokaler i bottenplanet och bostad ovanpå. Sådana fanns många, undrar om ens något finns kvar idag.
Redan medan jag bodde kvar i Tranås, började en del förändringar. Kommunens (eller vad det hette på den tiden) förvaltningar låg i varje fall delvis vid torget absolut mitt i sta'n, men det nya Stadshuset byggdes nere vid Svartån, riktigt snyggt tycker jag fortfarande. Där fanns en stor hall, som pryddes av en gipskopia av Linné, som vi kan se i Lund, på Petriplatsen. Där hölls konserter, Tranås hade faktiskt en symfoniorkester. Vi som gick i kommunala musikskolan hade fritt inträde och kunde örla runt på alla gallerier, tre våningar tror jag att där fanns. Och där träffade jag Gustav VI Adolf på eriksgata, tålmodigt lyssnande till musikskolans orkester.
Nej, resten av förändringarna av centrala Tranås vill jag gärna gå förbi. Stora delar av den gamla bebyggelsen försvann och ersattes av den där totalgemensamma stadsarkitekturen, som gör det omöjligt att veta i vilken av Sveriges kommuner man befinner sig. Storgatan är breddad, trottoarerna är stympade och Storgatan finns inte ens mera. Och var finns Sjökvists charkuteri och Lindahls päls? Kommunala realskolan och Eriksberg? Ångbageriet?
Men den synnerligen förgyllda fågeln (en trana???) står säkerligen kvar på torget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar