Lindar

Det är min födelsedag idag (härligt tillbringad förresten). Andra år blommar lindarna fortfarande såhär mitt i juli, men i år är de redan så gott som överblommade. De har blommat ymnigt och tidigt denna sommar, så att grenarna nästan har tyngts ner till marken på sina ställen. Jag har njutit av den tunga söta doften och glatt mig åt den honung jag snart kommer att kunna köpa hos en biodlare, som bor alldeles i närheten.

Ibland har jag hört insekterna surra i kronorna, precis som jag hörde dem i den lind som växte alldeles utanför min morfars förstutrapp. Det var ett mäktigt ljud, en del av barndomens trygghet, ut på stentrappan och genast fanns det starka surret där, nästan lite hotfullt, för jag hade lärt mig att ha respekt för bin.

Men de hörde till, och jag visste att man kunde få honung av bin. Tant Anna på Kvia hade några kupor och honung till husbehov kunde hon åstadkomma trots ålder och handikapp.

Dofter, tankar, minnen, var det inte Marcel Proust som lärde oss om vad dofter och smaker kunde åstadkomma?