På kvällen, efter klockan tio, är nordvästhimlen fortfarande rätt ljus. Jag behöver inte tända lampan i köket om jag inte särskilt vill. På morgnarna vaknar jag när det redan har varit ljust ganska länge. Hela min vakna tid har jag dagsljus. Detta är den bästa tiden.
Jag minns sommarkvällarna i Kivenäbb. Sovrummet låg åt norr och de vuxnas kvällssamtal surrade genom golvtiljorna, inte just sövande, för somnade gjorde jag inte. Ett propellerplan drönade långsamt över himlen, varje kväll. Jag kan fortfarande höra det tydligt genom alla lager av år.
Att jämföra denna allra ljusaste tid med midvintern, mörkt när jag vaknar och mörkt långt långt innan det ens är att tänka på att gå till sängs. De bästa dagarna bjuder på blek sol, men alldeles för ofta blir det bara gråljust. Fast släpljuset över de skånska åkrarna i december är tilltalande, det måste jag medge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar