Tio i tio på kvällen och det är odiskutabelt mörkt. Vi har redan mist en timmes dagsljus både på morgonen och kvällen, och det kommer att bli värre genom hela hösten. Jag saknar förmåga att känna det där mysiga, som många i min omgivning har talat så varmt för så länge jag minns.
Vintersolståndet är den bästa dagen på hela året. Då kan det i varje fall inte bli mörkare, även om det tar några veckor innan det återkommande ljuset faktiskt märks. Egentligen borde man ge sig ut i skogen, upp på en liten bergstopp, tända en eld och dansa runt den, helst naken.
När barnen var små hände det att jag den dagen bakade solbröd, runda kakor med degstrålar på ovansidan. Nu måste jag förstås erkänna att solen kom tillbaka också de vintrar jag inte bakade solbröd.
Nästa anhalt blir höstdagjämningen då eftermiddagsmörkret plötsligt tar ett skutt och gör det en hel timme mörkare på en gång. Huuuu
